Är jag en egoist?
Sitter här med lite dåligt samvete sedan lunchen. Jag berätta inte för Jessi och Mysan vilket jobb jag skulle söka. Dom är också arbetslösa och mina darlings. Först när My sa att hon skulle söka på det tänkte jag, Näääe det är ju mitt jobb ju. Men sen kom jag fram till va fan. Sök på det. Den som är bäst lämpad för jobbet får det ju hursomhelst. Orka kriga om jobben som en tok. Jag har ju ändå varit lyckligt lottad och haft jobb sedan studenten.

Varför sa jag inget då. Ja dels för att jag ville att bara jag skulle ha sökt på jobbet ( inte en chans) och bara jag skulle få jobbet (inte heller en chans). Dels för att jag kunde göra det lite i smyg.. om ingen vet vad jag gjorde behöver jag inte berätta för nån att det gått dåligt heller.

Ja jag är nog en liten jävla egoist emellanåt. Men det visste jag iof redan..och Tobias också den stackarn.. :)

Jo fick mig en kram av chefen efter lunchen i fikarummet också. Och det va mysko och pinsamt! Som tack för den här tiden typ..

ja jävlar..
Nu kanske jag tänker göra min blogg offentlig.. är inte så många som känner till den. Men gör jag det kan det bli sura miner från höger och vänster över lite inlägg. OBS att dom är skrivna under ett humör som antingen varit, arg, ledsen, förbannad eller uppgiven. Så ni kanske har överseende med dem. Annars står jag för allt. Nästan.. ;)