Jag fick ett fint medelande idag på facebook med lite kloka ord. Det var såna där som får en att tänka till lite. Jag har hört liknande förr men aldrig sådär.
Det är något att tänka på och försöka leva efter. Enklare i teorin än i praktiken förmodligen men ändå.

"En dag i taget, det räcker. Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta. Och bekymra dig inte om framtiden, för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet, och gör det så underbart att det blir värt att minnas."

Håller på försöka rycka upp mig själv nu. På riktigt. Jag måste bara för det går inte ha det såhär längre. Att inte bry sig om nått och låta livet förfalla är inte sån jag är egentligen. Det var bara enklast så.
Nu är det att börja om och bygga upp något nytt. Jag har gjort en del framsteg sedan december/januari både 10/11 men det finns så mycket kvar fortfarande att jobba på. Men en dag i taget..

Det som är absolut värst och jävligast är att jag själv satte mig i den här sitsen och idag känns det som jag kommer ångra mig för resten av livet. Hoppas jag har fel.