Jag har alltid haft jobb sedan jag gick ut gymnasiet och det har jag egentligen haft sedan jag lade ner företaget med. Vissa veckor har det varit lugnare medans jag har jobbat varje dag andra veckor.
Nu när jag flyttat till Lycksele så känns det som det vore bra att ha ett jobb i stan. Blir rätt ohållbart i längden att köra upp till Storuman för att jobba några dagar i veckan.
Men blotta tanken på trava in på något ställe med cvn i handen och jaga jobb ger mig svettningar! Hur gör man? Hur är man och vad fan säger man? Jag känner mig helt nollad, som om hjärnan tycker det blir för jobbigt och lägger av. Kör "strutsen" och hoppas/önskar att någon ska ge mig ett jobb utan att jag behöver gå igenom det där hemska med att söka jobb. Men jag vet ju att det kommer inte hända. Jag MÅSTE ta tag i det här SJÄLV.
Jag har ju varit chef och haft anställda men är nu helt plötsligt helt utan självförtroende....Hur kan det bli så? Vart tog självförtroendet vägen? I vilken flyttlåda för x antal månader sedan packades det bort?
Jag vet inte ens vad jag är rädd för. Det värsta man kan få är ju ett nej och det är ju inte så farligt egentligen...
