Madelene

Take a trip down memoryland. Var kanske det sista man behövde. Ramlade över några gamla grejer ikväll under jakten på viktiga papper.
It hurts, it hurts, it hurts. När fan går det över? När fan slutar man plåga sig själv? Det är ju löjligt det här..
Jag skulle vilja radera ALLT, göra en stor majbrasa och bara bränna det. Men jag skulle ångra mig som fan sedan. Jag är ju en liten samlare. Det kan ju som sagt "vara kul att ha om 50 år när man ser tillbakas på sitt liv". 

Nä fy fan nu tänker jag städa lite. Eller betala räkningar. Både och kanske.

Det beror på många saker, framför allt på att kroppen och hjärnan blivit vana vid en speciell person och känner abstinens när exet inte finns där.

Kroppen har vant sig vid en röst, en rytm, en kroppskontakt. När personen plötsligt inte finns där längre arbetar hjärnan på övertid för att hantera förlusten. Den genomgår en smärre kollaps. Samma sak gäller när man förlorar någon som dör. Men när man blir dumpad kan det vara extra svårt att veta att den andre går vidare.

När man blir lämnad kan man bära med sig den besvikelsen och den låga självkänslan i sina tankar under väldigt lång tid, ibland ett helt liv.

Vi tycker att det är den som lämnat oss som får oss att må dåligt eller så anklagar vi oss själva, precis som Nina, för att det tog slut.

Men sanningen är att vi orsakar vår smärta själva, genom att fortsätta tänka som vi gör. Låter det konstigt? Kanske till en början. Men på den här principen bygger kognitiv beteendeterapi sin framgång.

Terapin menar att de tankar jag har om andra, och om mig själv när en relation tar slut, ofta är felaktiga och hindrar mig från att möta och acceptera livet som det är.

När jag genomskådar dessa tankar kan jag slappna av och i stället vara närvarande i det som sker i mitt liv.

Genom att ständigt hålla tankarna på Gustav vid liv sviker Nina de möjligheter som andra män kan ge henne.

I dagens samhälle med alla sociala medier kan det vara svårare att komma vidare eftersom det är så lätt och frestande att gå in på Facebooksidor och bloggar. Men då håller man bara kvar smärtan.

Om man nu inte kan låta bli måste man komma ihåg att det inte är en sann bild man får av exets fortsatta liv.

Den som vill få mer vägledning om relationen efter relationen kan läsa boken ”Du och ditt ex” av Nicolas Jacquemot som kommer ut på Natur och Kultur i september.

Alla har vi väl våra låtar som är speciella för en. Man förknippar dom med en person, känsla eller händelse. Tänkte rada upp några av mina låtar som jag aldrig tröttnar på och som alltid påminner mig om olika saker, främst personer men även händelser och känslor.
Jo jag har lite att göra, väntar på maten ska bli klar.. ;)

Hade en riktigt trevlig kväll igår. :) Singstar, vin ( lite mycket vin kanske), trevligt folk. :)
Idag garvar man åt jag och Jennys webam bilder på datorn och annat tokigt.
Ikväll blir det nog väldigt lugnt och skönt.
Imorgon hade jag tänkt jobba lite.
Mer orkar jag inte skriva. :P

Här är lite fina bilder istället...;P