Madelene

Tar en dag i taget. Försöker planera inför framtiden men det är svårt och det tynger en. Det kanske borde kännas spännande att den är ett helt oskrivet blad som jag kan göra vad jag vill med. Men det känns bara jobbigt.

Någon hade gärna fått planera den åt mig så hade jag kunnat foga mig efter dens beslut.

Någonstans längs vägen tappade jag viljan att bestämma själv. Undra om den ligger på samma ställe som mitt gamla jag? Den lite gladare versionen av Madelene.

Jag ska hitta åt henne igen. Hon kommer nog fram när livet faller på plats.

Ska skicka in ett cv på ett jobb utanför Storumans kommuns gränser. Bara det är en stor grej för mig. Tänk om jag skulle få det. Oddsen är väl inte så stora men då måste jag ju flytta. Skönt? Tror jag skulle trivas bra där. Rätt nära hem ändå men samtidigt något annorlunda.

En nystart. Jag behöver det.