Eftersom det är oktober måndad och det är rosa badet kampanj runt om i Sverige tänker även jag skriva nån rad om detta ämne.
Jag har själv erfarenhet av detta. Inom familjen. Min mamma fick bröstcancer när jag gick i nian. Jag minns att jag tyckte det va hemskt men hade ändå som svårt att ta till mig hur allvarligt det egentligen var. Varför vet jag egentligen inte. Men jag tror att det beror på att jag var rätt omogen och förstod inte att det var en dödlig sjukdom.
Iallafall så fick mamma operera sig och strålbehandling.
Idag är hon friskförklarad men går ändå på regelbunda extra kontroller.Själv har man insett hur allvarligt det verklligen var då och det går inte beskriva hur bra det känns att det gick så väl som det gick. Men det är klart att man tänker ju ibland på att det finns ju en risk för att det kommer igen till mamma eller att det är ärftligt. Sådana tankar går bara inte att slå undan.
Därför tycker jag det känns så himla viktigt att stödja Rosa bandet kampanjen så att min mamma och alla andra mammor, mormödrar, systrar, vänner och även du och jag kan få leva långa och lyckliga liv utan bröstcancer.

Skänk en slant istället för att köpa den där godispåsen eller köp ett Rosa band så slipper kanske 1 på 10 kvinnor drabbas.