Idag är en sån där jävla dag (igen) när jag blir träffad av såna där "tankegodståg" som tar andan ur en helt. Såna där grejer som man inte vill tänka på och så helt plötsligt träffar dom en och det blir så jobbigt att man vill försvinna en stund. Så länge jag har haft nått att pyssla med har det gått bra men så fort det blir lugnt så "pang".
Jag tänker så jävla mycket på allt och mitt samvete håller på äta upp mig så snart finns jag inte längre.
Jag vet inte vad jag vill med allt. Jag vet ingenting tamme fan. Är det någon som är förvånad, nej.
Just nu önskar jag att jag satt på en ö i Thailand, spelar roll om jag vore ensam där bara jag var långt borta från den här jävla hålan i Ingenmans land. Kanske kunde man då bara få glömma allt en liten stund och vara lite jävla glad.