Det är tyst här. Jag har haft en tung vecka. Eller gårdagen var förjävligt tung. En av de värre i mitt liv.
 Kan inte gå in på detaljer men allt kommer alltid ikapp en tillslut. På gott och ont.
Korten ligger på bordet och det kan egentligen inte bli så mycket sämre. Det kan bara bli bättre.
En dag i taget är mottot nu. Något annat funkar inte för då kommer jag inte ta mig upp ur sängen på morgonen.
Känslan av att allt jag rör i går åt helvete sitter i djupt.

Ljuset i mörkret och hoppet i livet är alla fina vänner. ♥