Jamen herregud snart fyller jag ju 25! Har hakat upp mig lite på det. Mest för att livet INTE alls är som jag trodde det skulle se ut nu. Jag har svårt att acceptera sanningen och ältar gärna allt i ett halv liv känns det som. Jag önskar att jag vore mer "hård" och bara bestämde mig att nu var det bra och gick vidare. Just nu är jag bara så ofantligt ledsen och knäckt över att det är så här.. Det finns som inget stopp på hur jobbigt det kan kännas ibland. Men så kommer det några dagar när det inte är lika tungt och sådär håller det på.
Det kommer gå över. Frågan är bara när och hur.
Känner lätt ångest över lördagen i övrigt också. Vill verkligen inte sitta i Storuman själv då. Hemma hos mamma och pappa kändes också tyvärr deprimerande. Synd bara att det ska vara så krångligt med hundvakt nuförtiden för att inte tala om fyllechaffis..:/
Vi var hemma i byn och åt ikväll. Skönt att slippa laga mat även om jag har turen att ofta bli bjuden lite här och där. :)
Pappa är rolig, han skulle para ihop mig med en han känner sa han. En riktig svärfarsdröm i hans ögon. :)
Imorgon åker brorsan och co till Vasaloppets Mecka! Jag håller tummarna och kommer slita upp mig och kolla oavsett hur lördagen blir. Han har blivit grym min lillebror och får han bara ha bra skidor och hela stavar kommer det nog gå kanon!
Näe..dags att röra på sig.