Jag har haft en härlig helg. På fredagen var familjen här och fikade. Jobbade en sväng igår och invigde mina nya skidor tillsammans med Molly nere på Uman efteråt. Svirade om och for på fest hos Fredriksson. Det var en jäkla fest, med dans, sång och massa skratt. Alla blev fulla och glada.
Slutade med tårtkalas här hemma hos mig efter en runda på 3:an.
Idag vaknade man till strålande sol och alldeles perfekt skoterväder! Ja vad skulle man göra, det vara bara att rycka upp sig och dra iväg på en bra första skotersväng för iår. Blev säkert 8-9 mil idag och man var sådär lagomt mör när man kom tillbakas hem igen.
Ikväll blev det tv och skitsnack hos Berglund/Petterssons på Roséns.
Nu sitter man och sneglar lite på Pretty Woman samtidigt som man försöker knåpa ihop ett inlägg här.
Allt är bra. Ska väga mig innan jag går och lägger mig och ja jag hoppas inte på mycket den här veckan. Bara hoppas man inte gått upp.

Angående min rubrik. Jag önskar det fanns en knapp man kunde trycka på så att man bara släppte allt, slutade bry sig och gick vidare i livet. Att jag hade lättare att släppa taget om människor.
Ibland känns det som one step forward and two steps back. Men så är det väl kanske inte..