Ibland funderar jag på om jag gått framåt eller bakåt i min personliga utvekling.
 Det där med att samla vuxenpoäng går inte så bra längre. Jag har slarvat bort dom flesta poängen jag hade samlat på mig och det berodde säkert på att jag inte var redo för dom då. Självklart vill jag ha allt det där igen nån dag med rätt person förstås..
Idag lever jag dag för dag. Värdelös på att planera och gör mycket spontant. Kan göra vad jag vill utan att alltför många ifrågasätter. Det är mycket fest, nöjen, kompisar, jobb och Molly. Städar i nödfall, tvättar när det är slut på sockar och mina blommor ser ut som 7 hårda år. Lagar iof mer mat nu än förr. Är i stort sett aldrig hemma utan jag och Molly är alltid på vift så det blir bara så.
Självklart vill jag också bo fint men det var roligare förr. Nu drabbar det ju ingen annan kan jag tänka och ständer dörren och går hemifrån. :) Det kanske kommer tillbaka så ge inte upp hoppet än om min kära vänner. :)
Men det handlar inte om städning, vuxenpoäng eller döda blommor.
Jag har ändå utvecklats mycket sedan allt började gå åt skogen. Jag klarar av att vara ensam och det känns jävligt skönt att jag lärt mig det. Att jag sedan väljer att prioritera nöjen istället för ansvar ( menar inte jobbet nu) det beror nog på att jag väljer att fokusera på det som får mig att må bra. Resten kommer säkert med tiden.
Jag vill bara ha kul och bli lycklig igen och då tycker jag man få bli lite "omogen" eller vad jag nu ska kalla mig själv.
Frågan är ju vad jag ville komma fram till med detta svammliga inlägg? :P