I mitt förra liv var jag en fegis. Jag säger inte att jag är orädd nu men betydligt mindre feg.
Så här var det förut.

* Sova själv. Vaknade 100 gånger per natt och trodde fan själv låg under sängen.
- Idag sover jag lätt själv, till och med utan hund utan att vakna en gång. Problemet är snarare ATT vakna.

* Otroligt mörkrädd både inomhus och utomhus. När vi köpte hund blev det mycket bättre ändå.
- Idag är jag inte så mörkrädd längre. Kan gå in i lägenheten obekymrat utan att tro att döden står bakom ett hörn.

* Gå en promenad i skogen själv. Alltså riktiga skogen inte bara på en väg. Skulle ALDRIG ha hänt inte ens med en hund. Där kunde det ju vara vad som helst...
- Idag är jag inte rädd för skogen längre. Ikväll var jag och Molly och gick och hittade fina stigar lite överallt där det kommer tillbringas mycket tid i sommar. Jag insåg det då när jag gick där att jag är modigare än förut. :)

Självutveckling kallas det nog. Det är skönt när man inser att det går åt rätt håll tillslut.. :)