En kylig höstdag, dvs i lördags, tog jag med mig Molly och min kraftigt bakfulla kusin på äventyr. Vi gick upp för Forsviksberget. Det gick åt en hel del svordomar och många pauser för att hämta andan men vi tog oss upp.
Förra året fick jag sno på halva vägen för då orkade jag verkligen inte gå upp men iår tog jag mig upp och fick njuta av den fina utsikten och belöningen av att faktiskt gått dit utan att ha dött.
Tack för de fina kommentarerna i det förra inlägget. :)


Glad tjej.