Snart knackar fredag och helg på dörren igen. Har en massa måsten jag skulle gjort och så kommer min fina vän Myspys hem. Sist hon var hemma var vi tokiga. Känns som det kommer bli lugnare nu.. :)
Vad har jag gjort sedan sist. Jobbat, försökt styra upp mitt liv och umgåtts med folk. Så ser min vardag ut.
Ett lite annolunda avbrott blev det i tisdagskväll när pappa ringde och sa att han tappat bort ena hunden, Piri. Hon hade dragit åt skogs och han hade letat henne i över 4 timmar utan resultat.
Han och vi andra i familjen trodde att det hade hänt Piri något eftersom hon inte brukar dra iväg sådär och det sista pappa hade sett av henne när hon sprang iväg var att hon var rädd för något.
När pappa ringde var han påväg hem för att äta något och lämna mamma som hjälpt han leta. Jag hade ingen ro i kroppen så jag kände att jag själv ville köra dit och kolla om hon kanske var där någonstans efter någon grusväg. Packade in Molly, ficklampor, lite götta såklart och en otroligt jävla mörkrädd vän och drog till Björnabäck (bortanför Pauträsk) som var där hon försvann.
Väl där mötte vi pappa så vi parkerade min bil och åkte med han efter hur många småvägar som helst. Stannade två gånger och ropade där hon försvann men ingenting. Det kändes otroligt hopplöst och det jobbigaste var att inte veta vad som hänt henne. Levde hon? Låg hon skadad någonstans?
Tillslut gav vi iaf upp och började åka hemåt. Pappa skulle köra och kolla på ett sista men otroligt osannolikt ställe medans jag och Erika körde hem.
Ca 00:45 parkerade jag bilen på Höjdvägen och då ringer pappa och berättar att han hittat Piri! Hon hade sprungit till ett ställe där dom brukade parkera bilen när dom jagar där och stod på vägen och tittade på pappa när han kom körandes. Lyckan var total och vilken lättnad. Från och med nu är Piri en hund med hundpejl i skogen.
Nä nu ska jag krypa ner under täcket i min förbannat sköna säng.